Telefonintervju med Ärkepatriarken av Vita Vingarna

ARHA: Hallå ers Überhelige Ärkepatriark av Vita Vingarna, hur står det till?

ÜÄPaVV: Jo tack, det är göttans bananer! Jag har nyss avnjutit en alldeles förträfflig taafel av de mest dignande mått och ransoner!

ARHA: Jaså, låt höra vad denna mustiga läckerhet bestod av?

ÜÄPaVV: Ja, det skall han veta, att på den taafeln fanns både svin och vin, strutsar och dronter, bönder på spett, hela kungariket och halva prinsessan och allt annat ni kan tänka er.

ARHA: Ni verkar äta gott ers Ärkehärlighet. Hur kan detta vara, då landet är så fattigt och dant?

ÜÄPaVV: Ja, må vara att landet svälter, men vi Vita Vingar äter alltid gott och mycket! Vi insåg snarast att det där med krig och hjältedåd var inte våran melodi. Mustig föda och mycken dryck däremot, det är sådant som vi gärna ägnar oss åt.

ARHA: Ja, det har vi förstått. Men... Det där, du vet, kriget... Då...? Du vet, mot Granland och alla deras oheliga pestnissar och fumlande marodörer till kvacksalvare och patrask?

ÜÄPaVV: Nej du vet, lille pilt. Det där med krig, det är alldeles för omständligt nu för tiden. De flesta av oss väger trots allt sina rediga 200 kg numera. Våra magar är som kvarnstenar och våra sinnen som trögflytande träck. Någon strid, det duger vi allt inte till, men frossa och supa, det kan vi fortfarande!

ARHA: Jaha ja... Så ni lämnar oss alltså ensamma att försvara riket tillsammans med ogudaktiga asgamar och kapitalister?

ÜÄPaVV: Nu skall du inte vara sådan! Vår ande svävar ständigt över er! Närhelst ni känner lukten av korv, sylta och fläsk vet ni att Guds Heligaste Krigare™ alltid är med er!

ARHA: Det känns ju väldigt betryggande. Men tack då. Tack så mycket.





















Till vänster: Soppåsen. Till höger: Vita Vingarna. Eller...?