En typisk Rekryt ur Rovköpings Frivilliga

De här bilderna och texterna har dröjt och dröjt, men nu är de äntligen här! Ett exempel på en genomsnittlig nyrekryt, i text och bild.

För att fylla ut leden där andra stupat för Centuria II en ständig rekryteringskampanj, och soldaterna är inte sena att skriva in människor var helst de drar fram. En del rekryter är djupt religiösa människor som vallfärdar långväga ifrån för att tjänstgöra i Heliga Armén, andra är dömda brottslingar som utnyttjat rätten att byta sitt straff mot militärtjänst i Guds namn. Åter andra är vanligt folk som tar värvning för att omständigheterna kräver det, inte sällan för att de skulle svälta ihjäl om de inte gjorde det. En del är fanatiskt motiverade, andra strävar bara efter att överleva. De flesta ligger någonstans därimellan; när slaget går väl kan de visa fanatisk moral, men när de ligger i underläge och döden står för dörren så skäms de inte för att springa för livet.


Soldaten på bilden har en bakgrund som mjölnare, och hamnade i Heliga Armén efter att hans hemby dömts för högförräderi för att ha hjälpt en Granländsk soldat. Rättsäkerheten som förr var god i Riket har de senaste åren minskat, och idag är det olyckligtvis inte helt ovanligt att människor straffas godtyckligt, kanske för att en granländsk soldat tvingat till sig mat eller bara dragit genom en by.


Soldaten är beväpnad med en enkel yxa och ett armborst av granländsk modell. Yxan är tillsammans med hammaren det absolut vanligaste vapnet bland rekryterna. Det rör sig nästan uteslutande om vedyxor och brukshammare, ibland försedda med ett längre skaft för att bli effektivare i strid. Armborstet är inte särskilt vanligt bland nyrekryterna, men det förekommer i viss utsträckning. Soldaten på bilden har förtjänat armborstet genom att visa att han är kompetent nog att vårda det ordentligt och tillräckligt religiös för att prefekten ska våga lita på honom. Notera även hosorna i grönt och gult, de har med allra största sannolikhet plundrats av en granländsk soldat. Ett helt och varmt plagg är alltid uppskattat av soldaterna, även om de råkar bära fiendens färger. Ytterst på kroppen bär han en vapenrock i rött och vitt. Snittet skiljer sig enormt mellan soldaterna, men det här är en av de vanligare varianterna. Förutom att vara kantad med vita band förekommer de också vapenrockar med vita ärmar, vapenrockar i miparti, vapenrockar där bara den vänstra tredjedelen av plagget är vitt, vapenrockar helt i rött med vita fåglar fastsydda över hjärtat och många andra varianter. De kan också vara med eller utan ett antal kilar, med eller utan ärmar (som kan vara hel- eller trekvartsärmar), de kan vara kjortlar, rockar, jackor eller till och med skjortor och sys i ylle eller linne. Slutligen kan de vara vadderade så som veteranernas vapenrockar, men det är ovanligt. Det enda som är genomgående är att de alla är primärt röda och sekundärt vita. Att ha mer vitt än rött på sin vapenrock är hädelse och straffas som sådant, eftersom vitt är Guds färg.


Under vapenrocken bär soldaten ett enkelt tygpansar som snöras i sidorna. Modellen var mycket populär i Riket före kriget, och tillverkas fortfarande i stora kvantiteter eftersom de i princip passar alla oavsätt kroppsstorlek. Det är inte alla rekryter som bär ens den här enklaste formen av rustning, men det vanligaste är att man bär åtminstone någonting i stil med det soldaten på bilderna bär. Under tygrustningen bär han en enkel linnekjortel, och över den bär han en sliten och väldigt uppenbart plundrad linnekreation. Det är inte helt förvånande att han inte vill bära den direkt mot kroppen.


Att religionen har en stor roll i Heliga Armén är inte särskilt förvånande. På bilden ser vi soldaten be i bruklig ställning: ett knä i marken, händerna kupade och med blicken mot skyarna och mot Gud. Han använder sin rustjacka som bönematta för att slippa sätta knäet i snön. Den här formen av vårdslöst hanterande av sin militära utrustning är vanlig bland rekryter. Var soldaten har lagt vapenrock, yxa och armborst vet blott Gud! Värt att poängtera ut är dock att Heliga Armén saknar det tvång på militär disciplin i alla lägen som Granlands Reguljära Armé har. Soldaten behöver bara bära vapenrocken i fält, och då mest för sin egen skull; annars finns risken att soldaten blir skjuten av sina egna. Eftersom soldaten äger sina egna vapen bryr sig prefekterna heller inte om vad soldaten gör med sina vapen, så länge soldaterna kan skaka fram något att slåss med när striden stundar.